Det var senare på kvällen som helvetet bröt ut. Första gången som jag verkligen grät ut. Första gången som jag insåg att jag faktiskt är utan er. Igår fick jag känslosamt utbrott. Insåg hur mycket jag verkligen saknar alla er där hemma. Igår var min värsta natt som jag har haft.
Trodde ärligt att jag skulle sätta mig på ett plan hem dagen efter. Så kände jag mig. Men som tur är så har jag fantastiska vänner och familj som stöttade mig igenom allt och nu känns det redan så mycket bättre.
Jag träffade Madeleine från Norge, och vi bestämde oss för att åka och se på bio. Jag ville mest tala ut med någon som förstår mig, och få något annat på tankarna. Tack Madde! betydde mycket. I alla fall, vi såg den nya Harry Potter filmen.
Och tänkt vad världen är liten, vi står inne på forever 21 och ska betala och står och pratar med varandra. Vad händer ? Jo tjejen framför mig vänder sig om och säger, Hej jag tyckte jag hörde svenska :D Helt sjukt vad världen är liten. Samma sak hände när jag var I Abasin med Ludvig och åkte skidor, vi träffar en mamma som pratar svenska med sitt barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar