sjukhusbesök och allt annat roligt.....

Okej, jag vet att folk där hemma börjar undra vad som egentligen hände med mig dom två senaste veckorna. Här kommer hela historian så var lite tålmodig för det kommer blir mycket att läsa och tyvärr så har jag inga nya bilder men det kan inte hjälpas. Så ta en kopp kaffe och var beredd på att sitta framför datorn ett tag.

Allt började tisdagen den 18 januari. Jag kände mig inte så bra så jag stannade hemma från skolan. Lika så dagen efter på onsdagen. jag var inte förkyld och jag hade inte hosta, jag var bara allmänt trött och sjuk. Vi började tro att jag hade fått influensan. Mådde lite bättre på torsdagen men jag hade inte fått en blund under natten så jag stannade hemma för att försöka bli hundra för att gå till skolan dagen efter. Under dom första dagarna så gjorde jag inget annat än att ligga i min säng, och jag åt inget eller drack, det är något jag ångrar så mycket i efterhand. Men när man är sjuk så tänker man inte så mycket på att hälla i sig vätska och föda.
Så på torsdagen så fick min familj i alla fall se mig uppe ur sängen och jag tog till och med en biltur för att ta foton för min photography class.

Men men ibland så känner man sig bättre efter en dag men sen kommer allt det dåliga tillbaka :(
Så var det för mig nu, var hemma under fredagen också. Så jag spenderade tis-fre i min säng hela svag och för dålig för att äta och dricka. Men måste nämna att min familj försökte få mig att både äta och dricka. Dom kom alltid upp med mat och vatten, fast som jag sa, man har inte ens ork för att göra det.

Okej så nu är vi på fredagen den 21 januari. Det var nu som allt började att gå snett. Jag kommer inte ihåg så mycket från den kvällen men ska försöka att beskriva det så gott som jag kan. Susan min kontaktperson här borta hade hört att jag hade varit sjuk hela dagen så hon kom över för att kolla hur jag mådde. Var inte i ett sånt bra skick för att prata och så men hon sa att om jag behövde något så skulle jag sms eller bara höra av mig. Min värd mamma Terri hade gäster över så dom var på nedervåningen hela kvällen. Jag bestämde mig för att titta på en film på mitt rum vid runt 7 tiden och sen skulle jag gå och lägga mig för att försöka bli frisk. Jag satte på stolthet och fördom men filmen var rätt tråkig och jag började att frysa och så då att mitt fönster var öppet. Reste mig ur sängen och gick fram för att stänga det.

Det var nu som allt blev konstigt, jag vaknade upp klockan 14,00 på lördagen av att Susan väcker mig och säger att jag måste åka in till sjukhuset. och jag frågar självklart varför? Då visade det sig att jag hade ramlat och slagigt i huvudet när jag skulle stänga fönstret, och jag hade då skickat ett sms till Susan och berättat allt. Så dom var oroliga att något allvarligt hade hänt så vi åkte in till sjukhuset, eller en barn mottagning kanske jag ska säga.

Jag började må väldigt dåligt när vi satt och väntade på att få gå in och se en doktor. Kunde inte ens sitta upp utan att nästa svimma och mitt huvud gjorde så ont. Och jag tycker så synd om greg och Terri som letade och letade efter alla mina försäkringspapper och allt annat viktigt. Ingen var ju förberedd på att något sånt här skulle hände så det tog lite tid.

Som ni kanske förstå så kan jag ju inte skriva om allt som hände men dom tog massa tester och jag började att må sämre och sämre och kunde knappt prata eller hålla mina ögon öppna vid det här lagret. Dom lät mig göra en CT skann för mitt huvud. För att kolla att jag inte hade några blödningar eller något fel på min hjärna. Resultatet var bra men dom sa att jag hade fått en hjärnskakning. Och läkarna och sjuksköterskorna kunde inte se vad som var fel på mig så dom bestämde sig för att flytta mig till ett annnat sjukhus där dom hade bättre utrustning och mer folk som kunde ta hand om mig. Så det blev en ambulans tur till ett annat sjukhus. Själva turen kommer jag då inte ihåg, då jag var helt borta hela resan. Jag tror dom gav mig något så att jag tuppade av.

Väl framme på det andra sjukhuset så bestämde sig läkarna för att göra en LP test. Ryggmärgstest, ni vet när man tar en nål och kör in den i ryggen för att se om vätskan i ryggmärgen är klar eller inte. På det sättet kan man se om det är några infektioner i kroppen eller inte. Jag fick panik i sjukhussängen när jag hörde vad dom skulle göra, jag menar man har ju sett på tv när dom gör det på folk och hur smärtsamt det är. Och jag ska inte ljuga, det var sjukt smärtsamt !!!Och läskigt och obehagligt på samma gång. När testet var gjort så hade jag så ont att dom gav mig något i mitt IV, dropp som gjorde att jag nästan på sekunden somnade. Och jag behövde verkligen det, en god natt sömn. Så det blev en övernattning på sjukhuset och nu är vi inne på Lör-Sön 22-23 januari.

Blev utskriven på söndagsmorgonen men det var nog ett misstag. Jag hade svåra smärtor från där dom gjorde testet i min rygg och i mitt huvud. och på måndagen så fick min familj nog, inte av att dom var trötta på att jag grät hela tiden och skrek från smärtorna utan av att se mig ha så ont. Så vi åkte till Terri´s läkare för att se om vi kunde få något som kunde stoppa smärtorna. För på första sjukhuset hade dom inte givit oss något alls. På den sjukhusmottagningen så gav dom mig en spruta i rumpan med medicin för att se om det hjälpte. Men nix, så dom skickade vidare oss till ett annat sjukhus.

Dom trodde nästa direkt att dom visste vad som var fel. Dom menar att när man gör ett ryggmärgstest så finns det risker till infektioner och att det inte läker som det ska. Och så var det i mitt fall. Dom sa att hålet dom gjorde när dom stack in nålen inte läkte ihop så vätskan sökte sig upp till min hjärna och började att trycka på hjärnan. Därav mina svåra och smärtsamma huvudvärk.

Självklart så gjorde det fruktansvärt ont men jag hade Greg och Terri där som höll mig sällskap. Så dom tog blod från min arm och tryckte in i ryggen. Det läskiga kom efteråt, dom hade varnat mig för att man kan få kramper men inte var jag beredd på det alls. Jag hyperventilerade och kunde inte röra mig. Kramperna var det värsta jag varit med om, kunde inte kontrollera dom och det gjorde ont. Men efter några timmar så kändes allt bra igen så dom skickade hem oss senare på kvällen.

Men efter några timmar så kom smärtan tillbaka och min familj fick nog av att se mig ha så ont så vi åkte tillbaka till sjukhuset än en gång. jag har fortfarande blåmärken över mina armar efter alla dropp som dom gav mig. Dom hade tydligen svårt att hitta mina vener pga att jag var så uttorkad. Så det tog alltid mer än två försök att hitta en bra ven att sätta nålen i. Är väldigt trött på sprutor och nålar för ett bra tag.

För att inte göra er för uttråkade av allt jag skriver så kan jag säga att jag var tvungen att göra ett till ingrepp med blood patch. Och jag låg på sjukhuset lör-sön, tis-ons- tor-fre-lör i princip hela veckan.

Nu mår jag lite bättre och har fått tillbaka min styrka men mår fortfarande väldigt dåligt. är inte i något bra skick alls :( . pappa är här med mig nu för att hjälpa mig att bli frisk och för att ta bort bördan för min familj.

Jag vill tacka alla er för alla gulliga hälsningar och tankar som ni har skickat. Och jag är på bättringsvägen så ni behöver inte oroa er längre. Även om jag nästan kände mig halvdöd ;P .

Jag måste säga att min värdfamilj är den bästa! Dom är underbara och dom var vid min sida under hela veckan, lika så min kontaktperson Susan. Jag älskar dom oerhört mycket och dom är en fantastisk familj. Många kramar och pussar till dom.

Oj nu blev det mycket att läsa, men om ni har någon fråga så är det bara att skriva på. KRam och PUSS <3

och det går bra om ni vill skicka kort och tacka min värdfamilj för allt dom gjorde och att dom tog hand om mig så kan jag säga att det uppskattas mycket.